blombella

Känner frustration och elände idag och tycker att alla (ngra få jag vet.... överdrift pågår) varit ovanligt sura och på dåligt humör på jobbet,  Med undantag kan tyckas av ngra få,  och det är Inte kul  och inte heller särskilt utvecklande för ngn. Ouppfostran i dagens välfärdssamhälle verkar vara ett allt större bekymmer än jag anat, hur man tilltalar varandra och hur man tror det är okej att såra andra utan att det kostar. Man väljer att skolka och inte delta på lektioner, man har sena ankomster och tror att det är okej att göra det. Man tror oxå att detta drabbar mig, att jag skall kämpa för att de skall komma på lektioner.


Det verkar också svårt att be om ursäkt, trots att man vet man gjort fel när man samtalar. Varför inte ödmjukt säga förlåt och låta omgivningen tycka att det är helt mänskilgt att ha en dålig dag. Allt handlar om etik och moral. Man tycker sig ha rätt att välja men klarar inte anpassningen att inordna sig i andras val.


Vem skall hjälpa, idag orkar inte jag kämpa... tar nya tag i morgon...