blombella

Jaha... då blev man påkörd i Krylbo... irriterad och stressad blev jag, en kvinna kom åkande  på stationsgatan och skulle svänga vid undergången mot krylbo-västra och Hökmora... gjorde sig klar för att svänga... blinkade och lade sig i högersidan på vägen  för att sedan hastigt göra en u-sväng till vänster där jag kom åkande´på huvudled...rätt in i mig.

ooooppppsss hon kom som en höstvind... svisshhh rätt in i sidan, repor... trasigt plastmaterial, skador på mina fantastiska fälgar... fronten.... hualigen...............   Och det blev en mardröm för mig... hon slutade aldrig att gråta..... jag var stressad eftersom jag skulle till Marlene med mina armar men blev genast kolugn och handlingskraftig då hon var i panik,, och hon slutade inte gråta när en halvtimma hade gått ens . Jag ringde efter världens bästa make för att han skulle komma och trösta henne så att jag kunde åka vidare,  .... men han hade ingen bil. Så är det när man betalar ett körkort till dottern... ingen bil.

Efter att ha snytit henne, ringt till hennes make så kom nästa grej... han blev arg på henne,  hon hade mist sin mamma under dagen och var disträ för detta och satt och grät redan i bilen när hon körde bilen. En livsfara för alla som hon mött tidigare, hon var på väg till sin syster för att berätta. Att maken dessutom har mage att bli arg på henne....Tänk hur vissa har det, som Gessle säger,'Det är tuffa tider för en del, för en drömmare som en drömmare' .

Men vår bil kan liknas vid en supertanker, tämligen lite skadad... bara skråmor... den har personifierade egneskaper.