Lördag igen

I dag vaknade jag av att alarmet kvart i sex.... jag hörde prasslet i sängen och insåg genast att silvertallen försovit sig till tolvtimmarsskiftet. Ja, inte för att man kan klandra  honom, jag tror aldrig att det har hänt på 20 år. Det var den fantastiska nya mobilens alarm som inte fungerade... eller rättare sagt batteri. Den stängde helt enkelt av sig och det känns inte som ngt bra när mobilen är ny.

Sedan följde timmarna som i en snigels fart, jag vek tvätt och tvättade. Dammsög och torkade golv och plockade ur tvättmaskinen och fixade i badrummet., innan jag insåg att detta städmani verkligen inte kunde fortgå. Man skall inte uppmuntra sina pedantiska sidor och man måste sätta rimliga gränser för det.  När jag insåg detta och såg det vackra vädret ute genom fönstret och den milda temperaturen på termometern så insåg jag att det var dags för lite löpning, jag unnade mig en härlig joggingtur på 5 km och jag kunde känna vårvärmen i mina ögon och jag svettades för fullt, great!  Inga miniamaryllisar är hemma i dag, Miniamaryllisen har åkt på handbollsmatch till Edsbyn och följaktligen så kan man slippa tänka på andra en stund utan dåligt samvete.

Tänk att det skall vara så drygt att sy lite och laga kläder, miniamaryllisen fixar detta galant men jag är oförbätterlig som sömmerska. Varför?  För det första så är det åldern som sätter stopp....när man skall trä i tråden i nålen så ser man inget, man är blind därför behövs läsglasögonen. Därefter fixar man inte trådinställningen så tråden drar sig minst två gånger och går av, så man får lov att börja om. Därefter går nålen av. Jag förstår inte detta? Varför kan man inte bara komma igång?

Ikväll skall jag laga Paella tänkte jag med fisk, räkor och crabstick, det klarar jag av i alla fall av att göra bra. Dessutom skall jag jobba som tusan nästa vecka och göra två reviderade ÅP, planera inför Eskilstuna, och se till att planeringen av mina klassträffar fungerar samt skicka mail till föräldrar. Dessutom skall jag se till att mina students skall göra egna realistiska pratövningar till engelskan. Detta känns viktigt :-) 
Ännu en gång vill jag bara skänka en tacksamhetstanke till min familj, mina vänner och till mina elever och mina kollegor. Jag älskar Er alla och trivs. Tack för det. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0