FRÅN EN RISKFAKTOR till en annan... :-)
Då var man äntligen tillbaka på jobbet efter att ha kursat med Birgitta Kimber. Man ser livet lite mer i rosa nu och inser hur många tillgångar som finns runt om och hur viktigt det är att folk biter ifrån och sätter gränser.L ivet blir enklarare då om man har hierarkiska mönster som vi måste följa. Det gör människor mer proffessionella , När man lever i suddiga system förlamar det starka personer och man ser livet från den okomplicerade sidan. Man kan skjuta upp bekymmer, därför att andra kan ta tag i dem, man kan skylla på ngn annans ansvar, vem som gjorde vad...., det är för sent, inga resurser, kris i livet, samarbetsbekymmer, ja....., hur man än resonerar förlorar bara den andra parten.
Jag sätter fyra minus denna vecka av fem möjliga för sopiga, lata människor.
Jag blir sällan eller aldrig arg, men jag har fått en förfrågan av fru Kimber om vad som triggar igång mitt inre , min amygdalahjärna, reptilhjärna. Ni vet, den som får en att hoppa till av rädsla för att man tror att man plötsligt sett en orm, fast det bara var en sjal som låg vid fötterna... det är just elaka människor, människor som är dumma av det som jag tolkar och anser är något medvetet. Men när sker det? och av vem? Vad känner jag då? Jag måste anteckna så jag får insikt.... Hur skall jag fortsätta att hantera den känslan?
Jag har fått livet förgyllt av Amanda, ungarna var lyriska när jag kom hem med kladdkakan som det troligtvis var blockchoklad i... vad hon var bra att baka! Vem var hon konditorn som mamma gillade? ja, schwååp, kakaN tog nästan slut i ett nafs. Dessutom satte vänner guldkant på livet med lite mat och Piiiinnnnooooiiittt nnoir.
Alla jag umgås med är riskfaktorer... de utmanar livet och andra i sina möten. De utvecklar andra. Tackar ödmjukast för det.
ericajerkerevajohanpetraliseevahåkantobbeannelisaramariaannagunillachristerpeterkickipiapelleevakentanderslisemilotomas
karinulriklottamickeannamånsisakjessicakennethjerrykajsarobertstefanlenaelmertoftcallehelenelarskarinkatrinmagnussiggesonjagunl-åveronicaåsakarinåsaevajohanhelenelillemoringamickestinalouisepeterbellamaggantordannikatommyroymaggan
Jag sätter fyra minus denna vecka av fem möjliga för sopiga, lata människor.
Jag blir sällan eller aldrig arg, men jag har fått en förfrågan av fru Kimber om vad som triggar igång mitt inre , min amygdalahjärna, reptilhjärna. Ni vet, den som får en att hoppa till av rädsla för att man tror att man plötsligt sett en orm, fast det bara var en sjal som låg vid fötterna... det är just elaka människor, människor som är dumma av det som jag tolkar och anser är något medvetet. Men när sker det? och av vem? Vad känner jag då? Jag måste anteckna så jag får insikt.... Hur skall jag fortsätta att hantera den känslan?
Jag har fått livet förgyllt av Amanda, ungarna var lyriska när jag kom hem med kladdkakan som det troligtvis var blockchoklad i... vad hon var bra att baka! Vem var hon konditorn som mamma gillade? ja, schwååp, kakaN tog nästan slut i ett nafs. Dessutom satte vänner guldkant på livet med lite mat och Piiiinnnnooooiiittt nnoir.
Alla jag umgås med är riskfaktorer... de utmanar livet och andra i sina möten. De utvecklar andra. Tackar ödmjukast för det.
ericajerkerevajohanpetraliseevahåkantobbeannelisaramariaannagunillachristerpeterkickipiapelleevakentanderslisemilotomas
karinulriklottamickeannamånsisakjessicakennethjerrykajsarobertstefanlenaelmertoftcallehelenelarskarinkatrinmagnussiggesonjagunl-åveronicaåsakarinåsaevajohanhelenelillemoringamickestinalouisepeterbellamaggantordannikatommyroymaggan
Kommentarer
Postat av: erica
Skrattar...Gudars vad kul du är ibland...trevlig kväll ikväll.
Människor som jag är glada att det finns människor som du som gör människor som jag glada! Så det så.
kram
Trackback
