Bilar....
Jag har alltid varit förundrad över hur min kompis Erica fascinerats och haft god hand med bilar...i tonåren döpte vi dem till olika namn och tyckte det var kul. ;Mest var det väl för att hon personifierade bilen... Maggie...ja. Kan man döpa bilar till namn?
Min bil kallades alltid bara bilen. Jag städade den och tvättade den i maskintvätt. Ville den, eller behövde den få mer kärleksfull vård så lämnade jag den till pappa för tvätt och bilvård. Den fick gå på SPA ett par gånger om året, min bil var min bil. Erica berättade ofta för min om sin Maggie, hur hon sparade till nya bilmattor, nya ljus etc. vid ett tillfälle berättade hon glatt för mig att hennes pappa hade rekord i att byta däck på 11 sekunder och jag var impad, det var bara så. De är fantastiska med bilar Erixons, så resonerade jag inför detta faktum. Så har det alltid varit medan min känsla för bilar inte har utvecklats eller varit betydelsefullt, jag har kommit att anse den som en nyttopryl. Oumbärlig i samband med familjeliv.
Idag fungerade inte min bil, jag skulle köpa tulipaner på en affär, bilen startADE inte. Jag gick hem för att se om andra nycklar passade bättre, läste instruktionsboken. Detta fungerade inte. Inte heller fungerade låset. Jag tittade på alla säkringar. De var inte av. Strömmen fungerade konstigt nog. Jag gick hem- inte glad, men jag hade ändå tulipaner.
Då mötte jag en fé, grannen Bilmekar-åke. Han fick inte heller farrrt på bilen, det gick inte bara att vrida om rattlåset eller nyckeln. Däremot fixade han låset. Ytterligare en kompis kom förbi och försökte hjälpa, utan framgång. Gillar inte bilar ....morr, morr... Frun tillade att det alltid är elfel på japanska bilar, jag häpnade och försvarade bilen med att det inte brukar vara elfel på Hundai.
Gick hemåt moloken, väntade på att silvertallen skulle vakna. Han läste i intruktionen om ngn restart av bilen och tittade på siffrorna på huvudnyckelbrickan. Efter en tredje promenad och prat om assistance på måndag, kom vi fram o silvertallen lyckas med sina magiska händer. Den startar.
Nu vet alla som läser dettA varför jag fascineras av händer. De är magiska på alla sätt och vis. Man måste älska bilar för att ha dem, jag älskar dig Peter <3 <3<33<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<
Ps. Jag glömde Tina Bakken igår, >3 dig med, du är redig, snygg, arbetssam, duglig och rolig, snäll, sportig, dansant.
Min bil kallades alltid bara bilen. Jag städade den och tvättade den i maskintvätt. Ville den, eller behövde den få mer kärleksfull vård så lämnade jag den till pappa för tvätt och bilvård. Den fick gå på SPA ett par gånger om året, min bil var min bil. Erica berättade ofta för min om sin Maggie, hur hon sparade till nya bilmattor, nya ljus etc. vid ett tillfälle berättade hon glatt för mig att hennes pappa hade rekord i att byta däck på 11 sekunder och jag var impad, det var bara så. De är fantastiska med bilar Erixons, så resonerade jag inför detta faktum. Så har det alltid varit medan min känsla för bilar inte har utvecklats eller varit betydelsefullt, jag har kommit att anse den som en nyttopryl. Oumbärlig i samband med familjeliv.
Idag fungerade inte min bil, jag skulle köpa tulipaner på en affär, bilen startADE inte. Jag gick hem för att se om andra nycklar passade bättre, läste instruktionsboken. Detta fungerade inte. Inte heller fungerade låset. Jag tittade på alla säkringar. De var inte av. Strömmen fungerade konstigt nog. Jag gick hem- inte glad, men jag hade ändå tulipaner.
Då mötte jag en fé, grannen Bilmekar-åke. Han fick inte heller farrrt på bilen, det gick inte bara att vrida om rattlåset eller nyckeln. Däremot fixade han låset. Ytterligare en kompis kom förbi och försökte hjälpa, utan framgång. Gillar inte bilar ....morr, morr... Frun tillade att det alltid är elfel på japanska bilar, jag häpnade och försvarade bilen med att det inte brukar vara elfel på Hundai.
Gick hemåt moloken, väntade på att silvertallen skulle vakna. Han läste i intruktionen om ngn restart av bilen och tittade på siffrorna på huvudnyckelbrickan. Efter en tredje promenad och prat om assistance på måndag, kom vi fram o silvertallen lyckas med sina magiska händer. Den startar.
Nu vet alla som läser dettA varför jag fascineras av händer. De är magiska på alla sätt och vis. Man måste älska bilar för att ha dem, jag älskar dig Peter <3 <3<33<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<
Ps. Jag glömde Tina Bakken igår, >3 dig med, du är redig, snygg, arbetssam, duglig och rolig, snäll, sportig, dansant.
Kommentarer
Postat av: Biltokig
Älskade Bella! Du är en stor vän...du har alltid acceptans över för dina vänner och familjs olika böjelser...du har lyssnat på mina bilhistorier...kallat mina bilar vid sina namn, måhända med ett ögonbryn liten upphöjt och ett flin i mungipan...men ändå. Rem-Johan, Bettan, Sockerbiten, RUlle, Maggie och Sexiga-Sussie...alla har fått heta sina namn...t o m min cykel Ove frågade du en gång "kan jag låna Ove?"
Du förtjänar inte bilfel! Bra att ni fick igång bilen. Japanska bilar brukar visst inte ha elfel. Franska kräk däremot...
VÅrda bilen och silvertallen ömt nu! Kram e
Trackback
